Nysvenska
Nysvenskan kan delas in i 2 kategorier, tidig nysvenska och äldre nysvenska.
Den äldre nysvenskan blev fastställd år 1526 med en komplett översättning av nya testamentet från latinska till svenska. 15 år senare, år 1541, trycktes för första gången en full översättning av bibeln, som blev känt som Gustav Vasas bibel. Han lät trycka upp bibeln i ca 2000 exemplar och gav ett exempel till varje kyrka i hela landet. Tack vare denna bibel fick det svenska folket för första gången ett gemensamt förråd av ord och uttryck och en gemensam standard för rättstavning. Även de som inte kunde läsa blev inspirerade av bibeln då den höglästes vid gudstjänster som nu var på svenska.
Ett exempel på äldre nysvenska ur Gustav II Adolfs kungaförsäkran från 1611:
” Vi Gustaf Adolph &c. göre vitterligit med dette vårt öpne bref, att såsom menige Sverigis rikis ständer, högre och nidrige, opå den allmennelige riksdag, som höldts i Norköping opå det år 1604, då samptychte och beviliade en arfförening om den konungslige regering här i riket således, att näst efter vår sal:e kere her faders dödelige afgång då vele de anamma och bekenna oss för deres rätte herre och regerande konung”
Som vi ser är den äldre nysvenskan något annorlunda än våran nuvarande svenska även fast man kan se vissa ords likheter i språket med ord som högre, regering, riket osv. Det är mycket ”onödiga” bokstäver i ord som t.ex i ”afgång” och ”beviliade”. Dessa ord övergår sedan till ”avgång” och ”beviljade” alltså som orden låter blir dom stavade. Meningsupbyggnaden är också annorlunda.
Den tidiga nysvenskan, man kan också säga den yngre nysvenskan, etablerades år 1732 slutdatumet kan sättas till år 1879 då boken röda rummet skrevs eller till stavningsreformen år 1906 därefter tar nusvenskan över. I december 1732 gav Olof von Dalin ut det första numret av tidningen Then Swänska Argus. Den innehöll bland annat satirer och kåserier. Detta var första gången texten publicerades med en ledigare stil.
Then Swenska Argus första nummer kom ut den 13 december år 1732 och det sista numret utgavs år 1734. Then Swenska Argus hade de två engelska tidskrifterna The Tatler och The Spectator som tydlig förebild och vissa av artiklarna i Argus var översättningar från dessa tidningar. Ofta stod det mest om moraliska, religiösa, politiska och ekonomiska frågor.
Ett exempel ur Then Swänska Argus:
” God dag, Swenska Fruentimmer! Det war länge sedan man gaf Eder från trycket en så förtrogen helsning. Wåra Lärda synas oförsiktiga i det de antingen skrifwa det I icke förstån, eller ock gå Ehr aldeles förbij, liksom den Satzen intet woro sann, at den som står wäl hos Ehr, kan uträtta hwad han wil. Edert Kön tyckes undertiden styra och beherska hela jordklotet och Eder Gunst är mångens lycka, antingen han är lyckan wärd eller intet; Derföre är jag nu så slug, at til Ehr ställes ett af mina första ark.”
Som vi ser är det ganska likt den svenska som vi pratar idag även fast ordet stavas annorlunda så uttalas det nästan som vi uttalar det idag.
Under 1700-talet dominerade Frankrike som en kulturnation i Europa. Resultatet av detta blev att en mängd ord kom från det franska språket. Så kallade lånord. Ett franskt inflytande på svensk syntax skedde också. Med ordet syntax menar jag att under 1700-talet försvann OV-ordföljden, alltså objekt före infinitiv. Användningen av att placera verbet först i huvudsatser när man radade händelseförlopp på varandra försvann också ur språket.
Erik Bergström
Källor: http://dalin.bizweb.se/argus.html http://sv.wikipedia.org/wiki/Yngre_nysvenska
